Morgan

2 oktober 2014 14:57

Jag vet exakt vad du menar, är fosterbarn sedan jag var 5år. (är över 40 idag)
Hur många gånger har man inte fått höra; men det är inte din riktiga mamma/pappa.
Men hallå, det är väl mitt val? Om jag nu säger mamma/pappa, låt mig göra det, det ska ingen på stan få ändra på...

Kul för dig att du har fått träffa dina biologiska föräldrar :-D
Själv har jag valt att INTE träffa mina. (vi kan säga att dom skulle aldrig ha fått skaffa barn)
Lycka till i framtiden...

MvH Morgan

Mariana

2 oktober 2014 20:44

Hej Morgan! tack för din kommentar!kul att du känner igen dig! Det är så viktigt att få bolla känslor och erfarenheter med varandra. Det är ju det jag tror som gör oss mera starka och får veta du är ej ensam... hade verkligen behövt en sådan mening när jag var liten flicka.... mvh Mariana

Karen

3 oktober 2014 08:44

Oj vad jag känner igen mig. Men dock så tror jag att dessa kommentarer som " men de är väll inte din riktiga mamma". Samt andra liknande kommentarer , jag tror att dessa kommentarer enbart beror på att det finns förbannat mycket okunskap och rädsla runt om i världen. Trotts att både du och jag och flera med oss pratar bra svenska , så kommer vi alltid få höra de dumma kommentarerna.
VÄRDELÖST!

Men grattis i alla fall till att du har lyckat hitta dina biologiska föräldrar , det är få förunnat! Och glöm inte att du är ofattbart älskad av alla dina föräldrar ! <3

Mariana

5 oktober 2014 20:48

Tack fina för dina underbara ord!
Ja osäkerhet och okunskap är ju det vi har fått möta sedan små barn. Sedan tror jag med att det finns ju inte riktigt " tyvärr" någon som vet hur man kan yttra sig på bästa sätt. Jag måste i bland på mina mig själv om att tex fråga - vart kommer dina föräldrar i från ? i stället för vart KOMMER DU I FRÅN? Eftersom jag vet att en efterfråga ändå kommer.. så visst är det knepigt. kram

Snusmumrik

6 oktober 2014 12:47

Jag har alltid tänkt under vår att *S* är din mamma med vetskapen om att du var adopterad och förmodligen hade en biologisk mamma någon stans. Alltid är väl fel ord, som om jag gick runt och tänkte på det. Jag tänkte inte mycket mer på det än vad du tänkte på mig och min mamma. Det var bara så liksom. *S* din mamma, *L* min mamma osv. Jag vet att vi pratade om det vid något tillfälle. Jag har för mig att du frågade mig hur jag såg på det hela. Jag kommer dock inte ihåg om jag frågade dig detsamma. Det var ju dumt av mig. Nu har du som sagt fått två mammor. :) Men var det fel att känna så av mig? Hur tänkte och tyckte du? // Kram

Mariana

7 oktober 2014 23:25

Åhhh min mumrik. Vill lägga till att jag och "snusmumriken" har varit vänner sedan vi var 10 år.

Till er läsare!

- nä inget var fel, ingen kan tänka rätt eller fel. Vi alla har bara olika sätt att se det på och vi utgår ju alltid utifrån oss själva. Och det skall man göra. Saker som va skrivet i stjärnorna då har ändrats 100 gånger. Och jag är välsignad med 4 föräldrar som älskar mig. kram min fina vän!