- Känner du dig svensk ?

 - Känner du dig inte svensk?

- Hur känner man sig svensk? Jag vet inte hur man känner när man känner sig svensk. Snälla berätta  för mig!?

 - Men i din magkänsla?

- I min magkänsla känner jag att jag inte kan svara på din fråga.

- Jag ser dig som svensk

- Hoppas du ej tog illa vi dig, jag menar ju så klart inte dig när jag sa svartskalle. 

 - Vart kommer du i från ? 

 - Ja ha du är adopterad, har du inte tänk på att söka efter din riktiga familj?

- Min riktiga familj? hur menar du ?

- ja men du ..vet hur jag menar ..... 

- Hmm näää faktisgt inte.... 

Man kan här hålla på länge  med att ge exempel på man fått dessa meningar inristade i huvudet. Ofta när jag pratat med andra som har samma bakrund som mig, skrattar vi och ofta kommer Vi Igång med någonslags skrattanfall. Hur dumma frågor är det igentligen ok att fråga. Tänker man skall ej behöva känna sig tvingad att svara på privata frågor. Det gäller alla. 

- oj , ja ha du vill inte prata om det.. förlåt förstår att det är känsligt för dig.

Vad skall man säga?! 

-  Nej ,det är ingen känslig fråga för mig. Jag pratar gärna om det men. Men inte med personer jag ej känner så väl.

Hej

får jag fråga dig?! 

- vart kommer du i från? 

- vart kommer dina föreldrar i från?

- och dina föreldrar vad gjorde dem innan du föddes?

- oj... hur känns det?  Att komma från Norrland? eller ha sin släkt så långt bort?

- Är du ofta på besök hos dina släktingar, ELLER ÄR DET EN KÄNSLIG FRÅGA. 

- Vad tjänar du i månaden.

 och till sist.. kan du inte ge mig din kod till ditt VISA. 

Med detta inlägg vill jag illustrera att det är inte så ofta det behöver vara själva frågan som kan vara jobbig att få.

Utan att det är så otroligt privata saker. Att det går så långt att den frågande inte tänker och respekterar mig. 

Tycker att om jag skulle vilja fråga några privata saker till någon att jag faktisgt får tänka vett o ettiket. Självklart kan man i bland vara otroligt klumpig , men att vuxna människor kan va så oerfarna och hänslyslösa i bland.

Att vara nyfiken eller intresserad är två stora olika saker för mig. Så Som att vara privat och personlig är två stora enskillda saker med. I dessa situationer försöker jag skillja dem åt. Vi som får dessa frågor avgör hur mycket vi vill svara. Skulle bara önska att jag kunde sprida detta vidare till den yngre generationen addopterade. 

Tror vi alla är med på , eller ja dem flesta att om man frågar om någons bakrund eller familje frågor är det ju privata frågor. 

Hur tycker ni?!

kram!

 

Mogge

20 oktober 2014 13:36

Förlåt att jag skrattar, men den frågan om visa kortet var så klockrent bra!
Den ska jag pröva nästa gång ;-)

Ha det underbart.
Mogge

http://morgan-bockman.bloggplatsen.se

Mariana

22 oktober 2014 16:22

Ja mogge visst är det en bra och verklighets realistisk fråga!!!
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Träffade och fikade med Monica på Karlaplan. Det var hon som hämtade mig från Colombia 1979. Då var jag var 13 månader. Hon mötte upp mina föreldrar på Arlanda i V.I.P rummet.    Var spänd inför möttet... men när jag såg henne gå förbi fönstret f...

En dag när jag i sommras var hos min mama Lucia. Fick jag en tanke. Hur skulle det kännas om JAG gick ut och satte mig vid yterdörren och tittade på bilarna och människorna som gick förbI. Hur skulle det kännas?   Gick ut och satte mig. Lutade mi...

   Är du intresserad av att se mer Colombiansk hantvärk. Får du gärna kontakta mig.                      ...

 Mitt anländande till Curiti va oförglömmligt. Min syster , mamma och en del av släktern bor där. När jag kom till Colombia så bode vi hos min svågers familj några dagar. Men dag 4 körde vi emot Curiti! Vi hade kört ca 6 timmar från Bogota. Det hade ...

Jag blev adopterad till Sverige 1979 nästan ett år efter jag föddes . San Gil, Santander i Colombia. Har två bröder och två systrar. Jag är nummer fyra av oss fem syskon. Min lillasyster och jag har samma mamma och pappa.  Den 25 mars landade jag...