Mitt anländande till Curiti va oförglömmligt. Min syster , mamma och en del av släktern bor där. När jag kom till Colombia så bode vi hos min svågers familj några dagar. Men dag 4 körde vi emot Curiti! Vi hade kört ca 6 timmar från Bogota. Det hade hunnit blivit mörkt. Det va riktigt häftigt att känna hur klimatet ändras bara på några timmar. I Bogota är det ju som det här på höstern när det ännu ligger lite värme kvar i luftern. I Curiti är det varmt. Nästan lite kvaft. 

Var trött men förväntlingsfull.. mama Ana Lucia väntade på mig. Det här var ju den stunden jag hade väntat på så länge. Drömmt om på olika sätt i genom hela min barndom. Skulle jag springa till henne när jag såg henne? Skulle hon springa till mig? Hur skulle hon dofta? Skulle jag känna att detta var min mamma? eller kanske bara en främling som stod där.

Min bror stannade vid vad jag då uppfattade som en bensinstation. Plötsligt såg jag fyvärkerier och massa människor dansa i Colombianska fotbollströjor. till musik   - Har dem fest?  frågade jag min bror. 

Han log med sitt underbara varma leende och sa - Det är till dig! ! Blev helt totalt chockad. Blir tårögd och rörd när jag tänker på det. Det va så fint! Dem va kanske 30 personer. Som jublade när jag gick ur bilen. Min syster omfamnade mig och försökte pressentera mig för dem flesta, men jag var i lyckotrans.... 

Dom hade dekorerat en buss med Svenska och Colombianska färgerna. Bussen va full med människor om sjöng och jublade MARIANITA MARIANITA MARIANIT. 

Framför bussen satt det 4 killar i Colombianska fotbollströjor och spelade Cumbia på ett bildflack. 

Bussen åkte igenom staden. Jag var lycklig. I detta ögonblick försvann en del av mig... Och här föddes en del av mig. 

Alla jublade när jag blev omfamnad av min mama på trappan till min systers hus. 

Allt jag drömt om gick upp i rök....  nu var det ingen dröm längre detta va verklighet. Min verklighet, mitt liv. Jag va hos min mama i mitt hemland. Dom hade bakat tårtor, i svenska och colombianska flaggan. Dekorerat hela min systers hus. Vad dem hade planerat allt- för mig.Nu började en del av mitt nya liv.... Är lyckligaste i världen.   

 

Snusmumrik

6 oktober 2014 12:31

Oj, vilket välkomnande! Jag får nästan lite tårar i ögonen. :)

Mariana

7 oktober 2014 23:20

Min mumrik!

Det var helt ofattbart!
kram

 

Morgan

6 oktober 2014 14:50

Vilken spännande läsning :-D Jag riktigt känner glädjen du då hade när du steg ut ur bilen...
Jag hade ofta dessa drömmar när jag var liten, om hur jag fick träffa min mamma igen.
Men sen växte jag upp och fick veta varför jag var fosterbarn och valde då att INTE vilja träffa dom.

Men jag är verkligen glad för din skull. Ska blir riktigt spännande att få följa dig på din blogg.

Stå upp för den du är, be aldrig om ursäkt för att du inte är den som dom vill att du ska vara...

Mogge

http://morgan-bockman.bloggplatsen.se

Mariana

7 oktober 2014 09:25

Tack för dem värmande orden Mogge. Livet är ej lätt för någon. Och minst för dem / oss som inte har sin historia klar.Eller fått växa upp med dom som skapat vårat liv. När man är lite accepterar man ju allt en vuxna säger. Men när man kommer till den punkt i livet då man känner man skall vara självständig ... har det iaf. i mitt fall varit oj.... hur gör jag nu? Vem är jag? vem är dem?. Tack för att du läser min blogg och att byta tankar med dig betyder oerhört mycket för mig! kram

 

Micke

7 oktober 2014 21:44

Kul att läsa! Jag har också en blogg men den lever nästan inte...

http://wanchai.se

Mariana

7 oktober 2014 23:18

Hej och tack Micke!
Vad kul med en ny läsare, VÄLKOMMEN.
Skall kolla in din blog i kväll!

/ Mariana

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Träffade och fikade med Monica på Karlaplan. Det var hon som hämtade mig från Colombia 1979. Då var jag var 13 månader. Hon mötte upp mina föreldrar på Arlanda i V.I.P rummet.    Var spänd inför möttet... men när jag såg henne gå förbi fönstret f...

 - Känner du dig svensk ?  - Känner du dig inte svensk? - Hur känner man sig svensk? Jag vet inte hur man känner när man känner sig svensk. Snälla berätta  för mig!?  - Men i din magkänsla? - I min magkänsla känner jag att jag inte kan svara ...

En dag när jag i sommras var hos min mama Lucia. Fick jag en tanke. Hur skulle det kännas om JAG gick ut och satte mig vid yterdörren och tittade på bilarna och människorna som gick förbI. Hur skulle det kännas?   Gick ut och satte mig. Lutade mi...

   Är du intresserad av att se mer Colombiansk hantvärk. Får du gärna kontakta mig.                      ...

Jag blev adopterad till Sverige 1979 nästan ett år efter jag föddes . San Gil, Santander i Colombia. Har två bröder och två systrar. Jag är nummer fyra av oss fem syskon. Min lillasyster och jag har samma mamma och pappa.  Den 25 mars landade jag...